Spara.

Mina tillgångar är strypta, och jag är min egen bank.

Jag kan inte sova. Så är det bara, punkt, tyckte jag.
Men acceptansen sviktar efter sådär ett par veckor
när snittsnusandet ligger på två, tre timmar om natten.
Då känns det helt plötsligt som att vad som helst
är en lösning. Vilken kamp som helst kapitulerar.
Jag är redo för ännu en natt i mörker och
ett par ögon som med halvt slutna ögonlock blickar
ut mot morgonen, det är bara att drömma om en
annan tid.

Inatt låg jag och skrattade för mig själv, allting
var löjligt roligt. Men det är sorgligt när jag ser
mig själv med nyktra ögon. Hur liten jag är.
Jag vill bara bli omfamnad. Lämna stress påslaget
vid sängkanten och låta den ligga där och leva
och vara djävlig för sig själv. Istället så härdar jag
bara. Ett andetag, ett till.

Jag tror inte jag kommer så mycket längre än
såhär, för jag är inte mentalt riktigt med.
Så blir det av nattgegga i frontal loben.
Fredrik lagar mat åt mig, det är bra. Jag orkar
inte. Jag kan bara sammanfatta dagen i korta
drag.

- Tycka extremt illa om FK gruppen.
- rastlöshet som myrkrypningar under huden.
- obesvarade samtal och en frän skuld.
- Vackra vacklande ord, en försiktig kyss.
- Smutsig lägenhet med charmanta drag.
- Family guy.

hej.