Galetgalet

Nu är PBL över, och jag är helt extatisk!
Äntligen tillbaka till vanligt, hederligt skolarbete.
Dock så ska jag säga att jag lärt mig mer om
världen än jag någonsin gjort tidigare
och i en omfattning jag inte trodde var möjlig
under de här två veckorna. Jag måste säga
att trots att det är slitigt så finns det nog en
poäng med sådana projekt.

Bara EN månad kvar, sedan tar jag studenten.
Jag kommer klara det. Jag är nästan i mål.
Helt sinnessjukt. Detta hade jag aldrig trott
för några år sedan. Jag har lärt mig så otroligt
mycket, inte bara i skolan utan också om mig
själv. Folkhögskolan är det bästa som hänt mig
by far. Rekomenderar varmt. Gemenskapen man
får och banden man knyter är så starka.

Idag så blir det valborgsfest med goda vänner
och imorgon är det första maj, DEMO!
På söndag kommer pappa över och käkar
middag. Jag tror inte jag kan må bättre just nu.

Kärlek.

Så var det över.

Nu är första delen av PBL över, och provet avklarat.
Och det gick sjukt bra. Jag är mäkta stolt över mig
själv. Kan knappt greppa att jag lyckades!

Idag ska jag klippa mig och fixa iordning lite i
lägenheten (som inte har städats på en vecka),
och sedan blir det att piffa. för det är KLASSFEST
ikväll! Hurra! Jag behöver verkligen det här.
En kväll av galenskaper med människor jag tycker om.
Det här kan vara sista chansen vi har att samlas allihopa
på ett ställe innan sommaren. Vi ska vara ute hos Amanda
i hennes fars hus, helt enkelt gott om utrymme.

Är dock lite bekymmrad över min allergi,
hon har både katt och hund, men jag ska ta mycket
astmagas och allergipiller och hoppas på det
bästa. Jag känner mig glad idag.

Så, tack alla för att ni tror på mig,
när inte ens jag gör det.

Kärlek är allt.

Fyjävlafan

Helt SINNESSJUKT vad mycket plugg
det är nu. PBL, ProblemBaseratLärande.
PBL. Om det finns ett helvette på jorden
så tror jag banne mig att jag funnit det.
Det är så mycket att göra, och jag är osäker.
Osäker på min egen förmåga att prestera.
Jag känner mig farligt nära kanten idag.

Imorgon är det prov, så helgen kommer
vara pluggfri, och då kommer det nog att
lätta, men fortfarande... Det värsta har jag
framför mig. Nu efter lunchrasten har jag
en lektion på mig att lära mig riktigt grundligt
om vatten, vattenrening, vattenkemi, vattenfördelning,
vattenmyndigheter, vattenlagar, vattenegenskaper...
The list goes on and on. Och ja, jag vette fan.
Hur?

Jag ska göra mitt yttersta, och plugga mycket
hemma ikväll också, men jag vet inte om det
kommer att räcka. Jag känner att jag inte räcker.
Det gör jag typ jämt, men mer nu än någonsin.
Ändå försäkrar min omgivning mig om att jag är
kapabel och att jag kommer att klara det.
Vad är det de ser som inte jag kan se, och har de
rätt? Har jag fel?

Jag lärde mig för länge sedan mitt värde,
och trots att många år har gått och många
händelser har lagts till det förflutna så
hemsöka jag ändå av vem jag var. För jag
känner att jag fortfarande är där, att jag är
flickan som gömde sig från värden och inte
kunde lära sig utan att kriga för det.

Hur släpper man sitt förflutna och börjar
se sig själv med nyktra ögon? Se hur långt
man kommit och att förutsättningarna inte
är desamma?

Jag. Vet. Inte.

Tillägnat modet

Till alla mina vänner som kämpar.
Jag ser hur kampen tär på er, hur
ångesten sliter i era kroppar och hjärtan,
hur ni inväntar sömn med hög puls,
och ingen godnattvisa.

Jag vet att ni kämpar, och jag vill bara säga:
Ni kämpar väl. Jag är med er och är så otroligt
stolt över er. Ni är vackra bortom orden,
och jag ser en framtid för er, full av ljus och
värme. Ni kommer nå nagiala utan död
och uteruppståndelse, ni kommer finna det,
inom er.

Kärlek.

I wont let you down

Jag tänker på det lilla barnet igen. Och tonåringen.
Jag tänker på mig själv, när jag är nära att ge upp.
Då tänker jag på att jag är skyldig mig själv för alla
gånger jag blivit sviken lämnad och utsött, att efter
det så måste jag klara vad som helst. Och det gör jag
också. Jag tar mig samman gång på gång och fixar skolan,
trots att det tar emot just nu.

Men det är just det som är grejjen, det är just nu.
Varken då eller sedan. Just nu gäller det, och jag
måste inte agera som jag gjort tidigare under stress,
jag kan välja en annan väg, en bättre väg.
Jag kan välja att fortsätta plugga mig till bra betyg,
istället för att sova bort dagarna. Jag kan välja att
vara modig istället för att kuva mig när människor
försöker trycka ned mig, jag kan välja att våga.

Och det gör jag också. Och då, då känner jag
mig bättre igen. Efter bara några dagar vänder
det alltid igen, för jag arbetar för det.

Nu är det bara idag och imorgon kvar,
sedan är alla läxor klara för den här veckan,
en helt fri helg väntar. En helg med utgång,
fika, och allmänn avslappning.

Jag kan, för jag vill!

.

Jag känner mig orolig, och jag vet varför.
Det mest frustrerande är att det inte finns
något att göra åt det. Jävla skit.

Jag ska försöka släppa min oro dock. Den
hjälper mig inte att njuta i nuet, så.
Ikväll ska jag och Josefin ut på Rex, vilket
jag är grymt taggad på! Det eviga problemet dock:
En garderob full med kläder, inget att ha på sig.
Sjukt tjejigt av mig, jag vet.

Längtar efter skolslutet, tokmycket. Jag är
så färdig med folkhögskola, jag vill mer.
Jag vill bara flytta nu och börja om.

Igår åt jag lunch med far min, trevligt som
vanligt. Det ger mig mycket glädje att vi
hittat tillbaka till varandra.

Nu ska jag försöka plugga lite,
later.

.

Lovet i sammanfattning hitills :

- Middag med pappa
- Utgång med Natalie, Amanda och Fredrik
- Vistelse i stugan

Idag ska jag plugga järnet med Amanda på bibblan,
det känns bra att ha någon att plugga med. Man känner
liksom att det är lättare att prestera någonting när
någon är med och peppar. Resterande dagar ska jag
fika med vänner och gå ut och dansa. Förhoppningsvis
blir det en filmkväll också.

I övrigt ska jag till öron-näsa-hals och undersöka
vad det är för fel på mina stämband. Det känns bra
att jag fick en tid så snabbt.

Time too go.