Ja, så var dagen därpå.

Igår var skit, och idag känns fantastisk.
Det är så underligt hur allt kan vara totalt annorlunda utan
några större förändringar i inehållet. Det här är nog vad
jag alltid önskat mig. Ett hyvsat normalt liv där det finns
upp och ned gångar, precis som igår och idag.

Just nu håller jag på att städa, det kommer bli fint.
Tvättar gör jag också. Sjukt produktivt. Idag började
jag med Cambridge, och fyfan säger jag.

Det smakar ganska unket, typ som barnpenicillin som man
vill kräkas av. He. Och detta har jag alltså bestämt mig för
att äta i en månad. Men jag har aldrig varit så beslutsam i
hela mitt liv. Det känns som rätt väg att gå, till en början.
Jag ska ladda upp med mycket spännande téer nu.

Jag har köpt födelsedagspresent till bror som fyller 19 hela år
nu på måndag. Känns helt galet, att lilla lillebror är så stor.

Nej, nu ska jag återgå till min städning.

later.

pest och död och hungersnöd

Ungefär så sammanfattar jag min dag. Jag är så förbannat trött
så det liknar ingenting, och jag känner mig sjukt pessimistisk.
Jag börjar redan längta efter helgen, galna människor,
sjuka fester, nätter som aldrig riktigt blir dag.

Jag har börjat skriva biografi. Det är mycket svårare än vad man
kan tro. Jag funderar över vilka delar som inte är viktiga nog,
vad kan jag undgå att berätta utan att tappa bilden som helhet?
Vad är fängslande? Hur hittar jag tillbaka till orden när jag ska
beskriva det mörkaste, det mest djupa fårorna?

Helgen har i alla fall varit underbart fin. I fredags var jag
med Fredrik och Mattias på proggkväll där jag även spelade,
varpå vi for på en riktigt bra fest på ålidhem.
I lördags spelade jag in igen och det tog på min energi, så när
jag skulle hänga med Patrik var jag ganska le.
Men på söndagen var jag repad och träffade min andra
hälft Marie på fika. Det var precis lika fint som alltid,
men mitt hjärta sjönk lite när hon berättade att hon
nu beger sig ut på resa igen i mars och är borta
några månader. Fast självklart är jag glad för hennes skull
också, att hon får se världen.

Själv har jag planer som nu känna ganska stillastående.
Jag vet vad jag vill nu, med största säkerhet.
Jag söker in till socionomprogrammet till hösten i Lund,
kommer jag inte in där då (vilket jag mest troligt inte gör)
blir jag kvar i Umeå och pluggar under hösttereminen,
eller, om jag har tur och få ett jobb, så jobbar jag.

Så var det med det.

Höres. typ.

Ny låt

Ligger ute på www.malinfrimodig.se

ska det.

Ska det vara så svårt
att praktisera
lite vänlighet
klockan mitt på dagen
en fredag

ska det vara så svårt
att höja handen
och blicken
och säga
trevlig helg
vem du nu är

jag slänger iväg
ett storflin till svar
till busschafören
som säkert har barn
och orättvis lön
och jobbar övertid

det är okej, tänker jag

ska det vara så svårt
att visa lite förståelse
för en trött arbetare
klockan mitt på dagen

en fredag

jag unnar dig
mitt leende
fast det är obetydligt
på det stora hela

jag önskar god helg
och gott liv
och en bättre framtid
så du kanske orkar bemöta
mitt leende
någon gång.

Så mycket bättre

Jag har det mycket bättre idag, tänk ändå att dygnen
kan skilja sig så när inehållet inte förändrats nämnvärt.
De inre processerna indeed.

Idag har jag ätit middag hos min älskade mormor, och
det var supermysigt. Jag älskar bara kvinnan mer för
varje gång jag ser henne. Så stark, styrka och mod är
det vackraste jag vet.

Imorgon väntar ännu en skoldag, och jag får äntligen pussa
på Patrik igen. Ett dygn känns som en halv evighet ibland.
På kvällen ska jag käka hos morsan. Saknar min familj
i veckan helt eneklt, tur att de bor så nära att jag kan bota
min saknad. Jag bara sitter och smygler nu. Allt känns
bara så lungt och lätt jämnfört med igår.

Livets små upp och ned go vänner.

Ingen energi

Suck.

Dagen inleddes med hundratjugo procent energi och
jag kände mig nästan manisk. Nu är jag bara låg.
Trött och låg, och vill kramas som om det hängde
på livet.

Så, nu lyssnar jag på Tom waits och funderar på allt
som gick fel. Känner mig martyrig ocg skitjobbig.
Trött på mig själv, mina spöken och mitt förflutna.
Det liksom kommer och knackar på då och då, helt
utan rim och reson. Menar, jag har haft en okej dag.

jajaja.

Imorgon är ju en ny dag för fan.

...

Har spenderat tid här ute i ingenstans med bästa patriken
i världshistorien. Så sjukt mysigt. Ska snart in till skolan
och käka varma mackor med folk. Det är rätt neat att få
ta del av kollektivkulturen och ändå ha sitt eget att åka
tillbaka till. Imorgon blir det typ, ehum, fyrdubbeldejt?
Vuxenpoäng tillfaller härmed mig. Jag ska baka bullar nu
ikväll inför det. Haha, så illa.

Dagen har i övrigt kännts lång och alldeles outhärdlig,
men även denna skoldag hade ett slut, och nu känns
det bara gott igen.

Åter till verkligheten

Efter några underbara dagar då jag fått hålla om världens finaste man och bara mysa på hans rum och med underbara människor i strömbäckskollektiven är det alltså dags att återvända till verkligheten, plugget och vintern. Den har kännts så avlägsen på senaste. Imorse vaknade jag, förvisso rätt utsövd, men ändå rätt tung till mods. Jag kände bara vid att det faktiskt var en helt ny, lång termin för tröskeln, och att jag är tvungen att klara av den, jag måste. Väl på skolan lättade det hela något och dagen gick bra. Finaste var sjuk och jag ville klappa på, men det fanns inte så mycket tid över för sådant. Jag for hem och har umgåtts med Fredrik ett tag, men annars har dagen varit helt händelselös. Det enda nämnvärda är väl kanske att vi är några stycken som typ funderar på bowling till helgen, om vi fått pengar då. he.

Party typ.

Nej, jag har inget att skriva om.
Förutom att jag är tokkär.

later

AAAAAH!

Jag är så kärkärkärkär!

Något vackert.

Nu är det bara några få timmar kvar här i uppsala och veckokursen
lider mot sitt slut, och likaså min utbildning i feministiskt självförsvar.
I vart fall den första delen, sedan följer vidareutbildningar under våren.
Detta har varit de bästa dagarna i mitt liv. Jag har aldrig kännt mig
så kapabel, lugn och självsäker. Teori, och 5 timmars fyspass varje
dag. Det har såklart varit påfrestande, men det finns inget vackrare
än starka kvinnor och systerskap, och vi som utbildat oss nu
tillsammans känns verkligen som systrar. Man kommer varandra
så otroligt nära.

Alla andra härliga ung vänstrare är såklart också värda att nämnas.
Nu ska vi vinna valet och jag ska arbeta hårt med att hålla pass så
och förhoppningsvis förändra liv,

Vi är starka systrar, vi är en.

Påväg

Jag sitter just i skrivande stund på sista tågresan för dagen, mot
motala och veckokursen. Att umgås med andra ungvänstrare är
både otroligt roligt och uppfriskande. Vi har sjungit internationalen
på tåget och diskuterat sojvietunionen och kina och kapitalet.
Jag är i himmelriket!

Senare ikväll kommer Patrik och besöker mig, och det känns i
hela min varelse att det kommer bli bra.

Nu ska jag återgå till samtalen,

kräm

Ja, sannerligen ett gott nytt år!

Min nyårsafton var underbar. Först förfesteade jag Johannes, Ida,
Marie, Daniel och några till hos Anna. Jag tror inte jag har skrattat
så mycket på flera år! Som vanligt var jag nykter och det var skönt,
också det precis som vanligt.

Vid tio drog vi till fest hemma hos Finn och Jamilla. Där var det tokmycket
folk ,efter ett tag var det svårt att andas. Det blev vattenpipa och fyllesång,
och fina folk var där som jag inte träffat på länge. När klockan slog tolv
gick vi ut på gården och tände på ett bock i halm, den brann bra,.

Det satt några smällare på den också... Ni kan ju föreställa er.
Varmt blev det i vart fall i den kalla umeånatten.

Nu håller jag på att förbereda inför veckorkursen, och jag är taggad!
Tar med datorn så jag kan berätta hur det går.

kräm