Guldkorn

Aggggh.

Jag har så mycket att göra att jag just nu inte
förmår miggöra något alls. Vi har PBL vecka i skolan.
Lite kortdragetkan man säga att man under två veckor
arbetar kring etttema, som i år är Kina. Låter ganska chill,
men tro mig,det är det inte. När de menar att vi ska studera
kina så menar de verkligenALLT med kina. Ví snackar politisk
historia sedan den förstadynastin, vi snackar kulturpolitik,
vi snackar statsskick... the list goes on an on.

Och vi har två prov också, på dessatvå veckor.
Jag antar att jag borde vara tacksam att domåtminstone
delat upp fanskapet i två delar. Det är då det kan kännas
fint med en Bosse man kan sjunga med i kyrkan och
filosofera fritt med, det är då det kan kännasgudaskänkt
att ha en stund med Marie på kvällskvisten, och det ärdå
det kan kännas alldeles sagolikt att få ha fest i helgenoch att
en massa nya fina bekantskaper kommer dit.
Det är då det känns som om de här två proven bara är en biroll
i the story of my life.

Dödströtta ben

Jag har träningsvärk.
Igår var en utomordentlig dag! Först deltog jag och Marie
i prideparaden, men vi gick ganska snart därefter och hängde
på bibblan ett tag. Marie lånade några psykologiböcker och
jag mest tittade på. Därefter for vi hem ock käkade på varsit håll,
för att några timmar senare träffas och bege oss till Olov på förfest.
Olyckligtvis kunde Marie inte stanna, hon hade en annan fest
hon lovat att vara på. Efter ett tag kom Peter och Johan
(jag tror åtminstone att han heter så). Det var mycket trevligt.
Det strömmade in en hel del folk och efter ett tag så gick vi
som fyllt 20 på Shape Up. Därav träningsvärken.
Vi dansade säkerligen sammantaget i 3 timmar. Exkulsive pauser.

Och nu, nu väntar en födelsedagsmiddag hos min älskade
mormor som fyller 74 år idag! Jag har köpt diverse deckare
som jag tror hon kommer uppskatta.
Så, hörs.

Get up, stand up!

Jag kan knappt tro att mitt liv ser ut som det gör.
Varje morgon när jag kliver upp i ottan sträcker jag
på mig och kurrar som en förnöjd katt.

Det finns så mycket skönhet i världen och jag är törstig,
törstig på nya upplevelser, ord med mening och musik.
Jag har av en ren händelse lyckats få tag på både en
pianist och en basist samt en trummis. Trummisen ska
jag träffa idag, och det känns supernervöst. Det känns
lite som att ha en första dejt med någon, även om det
verkligen inte är på det viset.

Skolan fortgår och jag lär mig nya saker. Inte bara faktaböcker,
utan också om mig själv och kanske framförallt om människor.
Min tolerans är högre än någonsin förr, och därför har jag
träffat många nya underbara vänner.

Get up, stand up stand up for your right!
Jafan. Det är min förbannade skyldighet
och rättighet att leva väl.

Tidig hemkomst

Puh!

Har varit på mycket trevlig hemmafest hos Axel, men blev fort trött och hängde därför på Marie att fara efter sissådär tre timmar. Jag noterar att jag är en mycket mer tolerant människa numera. I vart fall om man ska jämnföra med för bara något år sedan.

Vi förde en livlig disskution om hur man deffinerar kön, om barns uppfattning av genus, samt könskvotering. Naturligtvis uppkom åsikter som inte på något sätt återspeglar mina egna, men istället för att ryta som ett ilsket lejon och skrika att alla ä dumma i huvudet så tog jag det hela med ro och upptäckte att om man bara låter människor prata till punkt är det ganska kul att bolla olika åsikter mellan varandra. Det måste liksom inte vara på liv och död, och ibland så måste faktiskt ingen vinna, det räcker med att delta i samtalet eftersom det ger något att förstå, kanske inte gilla, men förstå andra människors synpunkt.

Det kommer att göras om.
Goda tilltugg och rödvinsfilosofer är min grejj helt enkelt.

Att verkligen älska

Jag ska fatta mig kort, denna gång.

Jag har haft turen att älska många och mycket.
Jag har haft turen att träffa enastående människor,
och med stolthet kunnat känna att vi stått varandra
mycket nära. Men ingen kärlek i världen kan
jämnföras med den jag delar med Marie.

Ingen.

Marie har just lämnat mig för att gå hem igen,
och efter sig har hon lämnat mig i en varm känsla.
En känsla av att vara altigenom älskad, accepterad.

Min bästa vän.
Det värmer mig att veta, världen är aldrig alltigenom kall.

Samson

You are my sweetest downfallI loved you first,
I loved you first Beneath the sheets of paper lies my truth
I have to go, I have to goYour hair was long when we first met

Samson went back to bed
Not much hair left on his head
He ate a slice of wonder bread and went right back to bed
And history books forgot about us and the bible didn't mention us
And the bible didn't mention us, not even once

You are my sweetest downfallI loved you first,
I loved you firstBeneath the stars came fallin' on our heads
But they're just old light, they're just old light
Your hair was long when we first met

Samson came to my bed
Told me that my hair was red
Told me I was beautiful and came into my bed
Oh I cut his hair myself one night
A pair of dull scissors in the yellow light
And he told me that I'd done alright
And kissed me 'til the mornin' light, the mornin' light
And he kissed me 'til the mornin' light

Samson went back to bed
Not much hair left on his head
Ate a slice of wonderbread and went right back to bed
Oh, we couldn't bring the columns down
Yeah we couldn't destroy a single one
And history books forgot about us
And the bible didn't mention us, not even once

Nu blir jag sådär sentimental och patetisk igen.
Mycket beroende på att jag för tillfället är sjuk.
Man får liksom så mycket tid att begrunda sitt liv.
Ikväll är det fest, igen, och som det ser ut en bra en.
Problem? Jag är för sjuk för att gå.

Så vad gör jag istället?

Jag plågar mig själv med melankolisk musik och
rastlöst läsande i dåliga böcker. Jävla skitdag.

You are my sweetest downfall , I loved you first