Äntligen

Någon gång måste livet ta en vändning och
utvecklas till något större, något bättre.

Jag tror det händer.

Jag lever hand i hand med mina drömmar nu, och det har sällan kännts så skönt att ha livet som det gör just nu. Det spelar ingen roll om jag har en nedgång längre, för den börjar mer och mer likna en sunkig dag för en sunkig vanlig svensk. Jag har börjat känna att jag trots allt inte är så annorlunda. I vart och ett liv finns det pålgsamma minnen, svidande trauman, om än vissa starkare än andras. Men vi delar alla dagar som vi är less, stressade, ledsna och trötta. Det känns trösterikt att komma på att jag faktiskt börjar vara där nu. Där en dålig dag faktiskt inte är mer än en dålig dag och i min nya verklighet även grå, trista dagar. Men framförallt dagar fulla av närliggande skratt. Jag är glad igen. Genuint glad. Inte manisk, inte neurotisk, utan bara glad, Glad över att få finnas med allt vad det innebär. Glad att jag tog mig igenom stormiga hav och kom ut ren på andra sidan.

Nu planerar jag min framtid.

Sommaren 2010 är mitt mål att ha flyttat härifrån. Bort från Umeå och det som har varit, för att skapa något nytt, i Göteborg. Där vill jag även ta upp studierna igen. Jag kan knappt tro det själv, att jag vill plugga, men jo det vill jag. Efter så lång tid bakom slutna väggar och med misär skriver i pannan är jag redo för något nytt.

Någon gång måste livet ta en vändning och
utvecklas till något större, något bättre.

Jag tror det händer.