Nya beslut

Jag har beslutat mig för att stanna i Umeå i höts,
och skjuta upp flytten till i vinter istället. Jag har
efter mycket själslig reflektion kommit fram till att
det nog blir bäst så. Jag har känt av en oro som har
varit stark och insåg tillslut att det berodde på flytten.
Jag har just börjat bli trygg i mig själv igen, men
att lämna hela mitt sociala liv för att påbörja ett helt
nytt vet jag inte om jag är riktigt redo för,

så för tillfället stannar jag här och jobbar.
Tänkte tjäna pengar och resa lite, det lär ju
inte blir så mycket sådant när jag börjar på
universitet, snålt med resurser.

Dessutom ger det mig en chans att börja plugga det
jag vill redan från början. Beteendevetarprogrammet är
enklare att ta sig in på till VT.

Ska snart fara och jobba, och det känns helt okej.
Längtar efter att det ska bli 6:e augusti så jag får
fly till min ö och mysa med mormor.
Men jag har det bra. Jag umgås med mina fina vänner,
jobbar på och tränar. Och jag känner mig mindfull
som förstod i tid att det var klokt att bromsa upp lite.

Svejs.

Jag bli tokig!

Nu har det gått över en vecka, och sömnen går
inte till sig. Inatt spenderade jag återigen tiden
till att stirra oseende in i väggen och bara vänta ut
den monstruösa natten.

Jag har faktiskt ingen aning om varför det är såhär
just nu. Jag kan gissa, men inget känns direkt som
en naturlig och alltomfattande förklaring. Jag vet bara
en sak, och det är att jag är TRÖTT.

Nästa vecka händer det mycket, så jag vill helst ha fått
sova ordentligt någon dag. Det är två konsterter, genrep,
inspelning, göteborgsresa, arbete och packande. Utöver det ska
jag hitta tid att träffa vänner och kanske gå ut.

Suck. Det är bagatellproblem på det stora hela, men
det suger energi av mig och jag har börjat få ångest
inför sömngående bara för att jag vet att jag kommer
spendera natten med att vrida och vända på mig.

Sleep?

Ledig vecka.

Jag har haft en ledig vecka, och den har fyllts med
vänner, sol och bad, familjemiddagar och ro.
Jag fick ett glädjande beslut idag, det att jag är antagen
till Lunds universitet, så nu vet jag med säkerhet vad jag
kommer att göra i höst. Jag är redo.

Dock överskuggas min glädje lite över ett dödsfall
som verkligen fått mig att ta ett steg tillbaka och
sörja att livet kan vara så orättvist, och att en del
inte får möjligheten att uppleva allt det jag får.
Detta följs såklart alltid av frågan :
Är jag värdig livet när människor omkring mig inte är det?

Jag låter dock inte den tanken konsumera mig,
men den finns där och gnager lite. Jag sover ganska
illa, även innan det här. Jag tror det kommer gå
till sig, men tills dess så försöker jag att läsa
under vargtimmarna.

Nu ska jag avsluta och möta Marie,
sedan blir det nattpass.

sol.

.

Delar av dagen har spenderats på stranden med Amanda,
och senare även Josefin och några till. Jag badade och njöt
av värmen, men var tvungen att gå efter ett tag för att jobba.
Det blev bara några få timmar, så nu är jag hemma och tar
det lungt. Packar och har mig. Det är olidligt att inte veta
när, hur och var jag flyttar. Jag väntar med iver på beslutet
om antagning, och alla mina tankar är fokuserade vid
höstterminen. Jag glömmer nästan att det är sommar och
att jag borde njuta. Allt jag tänker på är den ljuvliga hösten
och min nya början i Lund.

Jag har inget mer jobb inplanerat i veckan, så
jag ska passa på att sola och bada mycket, umgås
med mina vänner och träna. Allt det där jag haft mycket
lite tid till på senaste. Nu är ju Ida hemma också.

Otålig, men lycklig.