Kontroll

Jag trodde mig tappat kontrollen helt.
Jag kände mig så otroligt trött. Jag ville
bara sova i hundra åt, vakna, och vara
klar med alla jävligheter.
Översättning : skolarbete.

Nu har jag sovit riktigt gott i alla fall och
nu har jag lyckats fokusera och göra klart
den värsta uppgiften. Jag har bättre koll
än jag tror upptäcker jag ofta.
Visst, jag har mycket läxor kvar, men de
flesta ska inte vara klara förrän efter lovet,
och jag är förresten nästan klar med dem,

Så varför blir jag så förbannat stressad?

Jag klarar det ju.

Idag ska jag träffa Pia på en fika och sedan
ska jag plugga lite till. Det känns som om det
blir en bra dag, till motsats till det jag kände
igår.

Tes+antites=syntes.

.

Dagen har spenderats med Josefin,
det blir sällan bättre. Like. Myrorna
var sjukt crowded.

Skulle egentligen gått ut ikväll.
Eller jag kanske går ut. Troligtvis inte
dock. Jag tror jag ska plugga och
bara ta det lungt, somna tidigt och
allt det där.

Nu ska jag laga mat fokusera på orden
"allt är bra, allt har en mening" och låta
dem uppfylla mig. Dagen har gett mig nya
krafter.

Helgen

Efterlängtade helg. Jag har verkligen längtat.
Det har varit en omtumlande vecka och jag
känner mig trött. Det har varit mycket fika,
och umgänge med vänner, masssa pluggande,
och spelning i P4. Så ja, jag behöver koppla av.

Idag så ska jag fortsätta plugga. Jag ligger före
i nästan allt, men jag tänker bli klar med allt
jag har i helgen, så kan jag ta det lungt hela
nästa vecka. Dock så ska jag aktivera mig till
ikväll och gå på bio med mormor och se
Alice i underlandet, 3D såklart.

Imorgon blir det mer plugg med Amanda troligtvis,
och senare på kvällen blir det utgång med diverse
trevliga människor. På söndagen har jag inget annat
planerat än att träna och ta det lungt, ladda om.

Det känns lite oroligt i mitt liv, men jag mår bra.
Jag har så mycket kärlek i mitt liv, och det är jag
obeskrivligt tacksam för.

All for now.

Att gråta floder

Jag har tokgråtit idag, hysteriskt.
Det visade sig när jag skulle anmäla mig
till socionomprogrammet att det höjt
intagningskompetensen till Matte B.
Jag har inte Matte B. Jävlajävlaskit.

Jag blev helt hysterisk. Jag har kämpat som
ett djur för att få de högsta betygen här från
folkhögskolan eftersom de bara accepterar
en 4:a och inget mindre. Och så blir det såhär.
Jag får helt enkelt läsa Matte B på komvux
i Lund (för jag SKA till Lund), och en strökurs
på universitetet.

Men det känns surt, jävligt surt.
Men jag ska klara det, jag vet vad jag vill.

ja, vad säger man?

Mycket har förändrats, men på något underligt vis
så är jag väldigt hoppfull. Mycket känns trist och
lite sorgeligt, men jag har samlat ny kraft och jag
finner den i det enkla. I fika med Sofie och Josefin,
i timslånga samtal med Marie och i mammas ord
och Stefans kramar.

Jag fokuserar på allt som är bra, och det är mycket.
Det känns olustigt i mig, i och med allt som skett,
men notera: Jag är inte nedbruten, förlorad och skrämd.
Jag tror på mening. Jag tror på att allt som sker
gör det av en orsak och att jag kan förlita mig på det.

Just nu väntar en stunds meditation, sedan en tidig
kväll. Imorgon blir det middag hos mormor och
förhoppningsvis en stund med Natalie.

Lev väl.

.

Saknad. Det är huvudtemat för dagen.
Jag var hemmavid igår, gick igenom
förråden efter kläder eftersom vi ska
hålla i en klädbytardag några vänner och jag.
Jag hittade min gamla svarta bok. Den som
jag skrev mest i under perioden "malin är
17-18 år och superdeprimerad".

Det var tungt att läsa igenom den. Jag genomsyrades
av en saknad som var otroligt stark. Vänner man läser om
som försvunnit under åren, gamla pojkvänner
som betytt en hel värld för att sedan endast stå i
bakgrunden.

Och så saknar jag min Marie idag också. Hon är
fortfarande på resande fot, och ännu dröjer det
länge innan vi ses igen. Att vara utan henne länge
är som att dränera världen från solljus lite i taget.

Men trots det är jag faktiskt ganska glad, om
än lite trött. För när jag satt ned och lästa orden
som mitt tonårsjag skrivit ned i skenande panikångest
måste jag faktiskt le. Le för att jag gör henne rättvisa
som inte kompromissar min egen lycka eller på
annat sätt låter livet rinna mig ur händerna.

Jag kan faktiskt känna att jag kommit otroligt
långt på vägen. Det kan faktiskt pigga upp mig
nu när allt känns lite för mycket. Imorgon
kommer jag att vakna upp till en av de kanske
viktigaste dagarna i mitt liv.

Jag hoppas allt går väl, gör det inte det så
vet jag åtminstone en sak : Jag har alltid
kvar mig själv, och min styrka vågar jag lite på!

Update

Mitt lov har varit otroligt fint.
Jag har fikat, jobbat, festat,
demonstrerat och ikväll blir
det utgång.

Jag ska bli bättre på att uppdatera nu framöver,
men jag har helt enkelt inte haft tid att skriva.
Det har dock inneburit glädje, så jag klagar inte.

AAH

Tar kort paus i pluggandet.
Jag trodde på allvar inte att jag skulle klara kommande
psykologiprovet, men nu känner jag mig något säkrare.
Jag har läst och skummat massor. Det borde gå.
Men grejjen är ju den att jag vill att det ska gå bättre än bara
"gå". Helst skulle jag se alla rätt i alla avseenden.
Men ja, jag har det här dygnet på mig, så det kanske är
möjligt i alla fall?

Helgen var hur kul som helst! Det blev tjejkväll
och dans och så fick jag mysa hela söndagen med
Patrik. Det kan ju faktiskt inte bli mycket bättre än
så, tycker jag.

Idag väntar mer tokpluggande och en sväng på iksu.
Det känns som om det var evigheter sedan!
Ett av de få nöjen jag faktiskt har råd med nu.

I övrigt har jag inte mycket mer att förtälja.
Det rullar på bara, och snart är det lov.
Välförtjänt.