Update

Okej.
Såhär: Jag står fortfarande helt utan pengar,
och det börjar bli helt ohållbart. Det finns i
pincip inget jag kan göra. Jag ser på när andra
fikar, jag går på fester och ser på hur andra
dricker vin, jag tackar nej till utgång... Jag är
så fruktansvärt less på det här!

Och sedan är det ju plugget.
Allt går väldigt bra, utom det som är vesäntligt
för min framtid! Matte B. Jag kämpar som en
dåre, jag gör verkligen det. Men det är svårt.
Jag är helt ovan att ha så fruktansvärt kämpigt
med något. Jag är vanligtvis lättlärd.
Situationen blir inte ett dugg bättre då jag möts
av attityden att jag just är dålig på matte.
Självkänslan blir knappast större, och paniken
och ångesten blir inte mindre. Jag VET att
det är svårt för mig, men det bli ännu svårare
när jag ständigt får höra dett det kommer bli
en svår kamp för mig.

Men då finns guldkorn. Igår tappade jag andan
när jag satt och räknade, och uppgivenheten var
övermäktig. Och då ringer Natalie. Och hon
hör att jag är i upplösningstillstånd. Så hon
hämtar mig, lyssnar på när jag spyr galla, och
yttrar uppmuntrande ord när jag tillåter.
Hon gör iordning varm choklad med marshmellows,
och föreslår att vi ser på en bra film.
Så.Himla.Guld.

Och i helgen ska jag gå på fest, och på bio,
samt träffa en vän för första gången på
många månader. Så helt mörkt är det inte,
det handlar inte så mycket om omständigheterna.
Det handlar mer om vad man väljer att
sätta fokus på. Det är trots allt all makt som jag
har över mitt eget liv.

Host.

Mitt bröst bränner. Hostan är så intensiv att
det känns lite som att spy upp luft. Men jag
har åtminstone inte feber längre, så det borde vara
på bättringsvägen i alla fall.
Jag fyller dagarna med oändligt många mattetal,
och skrivna ord. Jag är ännu inte totalt uttråkad
i min ensamhet. Jag tror det beror på vetskapen
att jag i och med min isolering snabbare kan
komma tillbaka till skolan. Längtar.

Det finns mycket som känns bra just nu.
Både nya och gamla bekantskaper som
är fått liv, och det känns som om jag
konstant har något att göra, någon att
träffa. Och det gör mig glad.

Mitt liv är inte längre i pausläge.

Countdown!

Snartsnartsnartsnart!

Mina lektioner börjar på tisdag morgon.
Jag har aldrig någonsin känt en sådan
längtan efter skolan som nu. Jag hoppas
på att jag kommer att finna mitt sammanhang
snabbt, människor jag tycker om och kan
umgås med.

Idag har jag vaknat tidigt, som oftast numera.
Redan 05:30. Och jag är inte det minsta trött.
Jag har sovit någon timme mindre än vanligt,
men min energinivå är det inget fel på. Jag
har promenerat omkring, skrivit, läst.
Snart ska jag besöka en förkyld vän,
och ikväll ska jag njuta av min nya favoritbok,
"Pengar som gräs".

Jag hoppas att ni alla är drabbade av lycka,
och om ni inte är det så hoppas jag att er
lördag artar sig till det bättre än vanligt.

Kärlek.

Kamp, förihelvette!

Jag skriker i en evighet
och ber om lite medmänsklighet
så naivt att tro att en myndighet
vet
hur det känns

Jag finns bara i pappersformat
tack vare någon girig moderat
står jag utan mat

Men jag är ändå mätt
av varje blankett
de kör ned i min hals
och de bryr sig inte alls

Om jag spyr och skakar
men jag hoppas att de en gång vaknar
fattiga och i behov
av den välfärd som dog
under deras befäl

Jag hoppas att de en dag blir sjuka
så jag får samma makt att förudmjuka
och tvinga dem att leta
bland skitjobb och börja arbeta

När jorden ger upp
och varje soldat i varenda trupp
är död
och hela världen är i nöd

Då revolten är nära
och folket kommer kräva
en lösning

Till trots vad de tror att de kan
ska jag hånle och säga att ingen vann
på deras skitpoltik
fattig som rik

Om inget ändras kommer vi möta samma slut
det finns bara en väg ut
och det är att fatta gemensamma beslut

Som gynnar både staten och individen
som är hållbara för framtiden
det finns ingen väg som leder rätt
om vi gör det på deras sätt

Nu får det vara nog
för jag orkar inte mer
arbetare i alla länder,
förena er!

.

Inspirerad av hur kreativiteten flödat på senaste
tiden har jag kontaktat några olika arrangörer för
musikkvällar. Skulle vara trevligt med lite spelningar
framöver, så nu får vi se om de nappar.

Idag har jag skrivit ännu en ny låt. Den blev något
avikande från de andra. Jag insåg att jag bara skrivit
om hetrosexuell kärlek, så jag bestämde mig för
att skriva om två kvinnor som är vansinnigt
förälskade i varandra. Som tvingas kämpa mot
sexism och homofobi, och jag känner mig väldigt
nöjd. Den är mycket positivt laddad, och fokus
ligger på kärleken dem emellan, och att den kärleken
är unik och vacker.

Boken går också bra, jag är nöjd med hur den
börjar rundas av. Även om jag har ungefär
35 sidor kvar så börjar det kännas att slutet
är nära. För mig i alla fall.

Idag har jag skrivit in mig på skolan, och fått
mitt shema. Jag har även lagt bud på begagnade
böcker. Nu är jag sjukt peppad, och längtar
efter skolstarten nästa vecka.

Fred.

ny låt!

Finns ute på www.malinfrimodig.se ,
"in a battle" under musik.

Nattlig insikt.

Inatt fann jag mig själv åter vaken,
och vakande. Jag kände mig trött, på
tröttheten, på väntan, på allt. Men jag
bestämde mig för att sortera in alla
mina bilder i mitt fotoalbum, och allt
eftersom förbättrades mitt humör. Ibland
kan jag få för mig att jag knappt har levt, att
jag mest suttit gömd i någon avlägsen grotta.
Men när jag gick igenom det lilla av mitt
liv som faktiskt finns som fysiska bevis
så måste jag konstatera att jag faktiskt
hunnit med mycket.

Jag har älskat, festat, pluggat, rest,
skrivit, komponerat, turnerat.
Ja, jag har faktiskt levt ganska hyggligt.

Det kändes skönt. Skönt att komma ihåg.

2011.

Jag tror på att 2011 verkligen är mitt år.
Nyårsnatten var fantastisk! Jag var på många
olika fester och fick sällskapa med både gamla
och nya vänner. Jag dansade tills jag inte längre
kunde stå, kramade om älskvärda varelser och
sjöng och tappade rösten. Jag fick vandra hem,
men hela vägen log jag.

Dagarna som har följt har varit likvärdigt fina.
Jag har bara spenderat med vänner. Det har varit
fester, barhäng och hemmakvällar. Det känns som
om det här året är mitt år. I år kommer jag verkligen
att leva min dröm, därför att jag nu är redo.
Jag är så redo att lämna Umeå. Redo att skaffa nya
vänner, redo att älska någon igen, och bli älskad.

Imorgon ska jag hänga med Natalie och besöka
SF.

Just nu är jag berusad. Av vin, vänskap, och musik.
Kärlek.