HELT sjukt!

I´ve done it. Historiaprovet är historia, och det
gick hur bra som helst! Jag är så stolt över mig
själv. Det här var min allra sista uppgift, så resten
av den här veckan och nästa är bara till för
närvaro för min del. Jag har klarat det. Det har
sjunkit in nu under dagen. Jag har faktiskt, mot alla odds,
klarat skolan. Och jag ska fortsätta studera.

Idag har jag städat, eftersom jag nu inte har något
pluggande för mig. Det behövdes verkligen. Min
lägenhet hade något av förfallit lite. Nu ska jag snart
iväg till mor min och familjen där och äta middag.
Det känns underbart, det var ett tag sedan.
Efter det ska jag och mamma städa ur förråden, då
mamma och stefan flyttar alldeles snart.

Sommaren står för dörren, beskedet om eventuell
antagning till Lund kommer i Juli. Jag är spänd,
förväntansfull. Min historia är ingen dröm, men
jag lyckades hålla drömmen om något bättre vid liv,
och nu lever jag den, mer än någonsin förr.

Im going to make it.

Amazing

Alexander Lloyd - Amazing

Jag kan inte sluta lyssna. Så otroligt vacker låt.
Så melankolisk, men ändå så hoppfull.
Idag mår jag mycket bättre. Jag har kontroll igen.
Så typiskt mig, en riktigt kraftig ångest som
upplöses efter ett dygn av lugn och ro. Omgruppering
i psyket. Jag känner mig redo för provet imorgon,
mycket för att Josefin förhörde mig på provfrågorna,
och jag kunde alla utantill. Pluggar jag bara lite mer
ikväll så kommer jag att fixa det. Det känns grymt
skönt. Om inga underliga överaskningar dyker upp
så innebär det att jag är klar. Helt enkelt, resten av
tiden på skolan blir mest till för närvaro.

Sjukt.

Jag känner mig fortfarande stressad dock. Mest över
min ekonomi. Men jag hoppas på att det löser sig.
Det gör ju allt som oftast det. Jag har en fantastisk familj
som stödjer mig på alla möjliga sätt.

Tror jag ska fara och simma idag igen. Jag har upptäckt
att det får mig att slappna av. I helgen blir det tokfestande,
vi ses på Fysikgrändsfesten allihopen.

Kärlek,.

Prov

Just nu känns det som om allting är testbart.
Hur framgångsrik är jag? Hur väl kommer jag
att prestera på mitt stora historiaprov? Hur
god vän är jag? Är jag en tillräcklig syster?

Jag funderar på hur jag efter bästa förmåga ska
orka prestera lagom mycket i alla avseenden.
Jag har aldrig varit mycket för lätt och lagom profilen,
men nu när jag sitter här med detta allra sista provet
och pluggar, men ingenting tycks fastna... då börjar det.
Funderingarna. Är jag bra, är jag rätt, är jag...?
Jag tror att det är mycket som flammar upp nu i och
med denna sista ansträngning. Jag har aldrig, i hela
mitt liv, lyckats med att genomföra något större
projekt utan att förlora någonting på vägen.
Och här står jag nu. Nästan klar, och med bara goda
ting att ta med mig. Och jag måste undra :
Är det verkligt?

Min vaktmästare, som jag kommit mycket nära,
sa något till mig som inte riktigt försvinner.
Han sa : Du är så begåvad, och så kreativ, men vet du,
jag tror inte du ser det själv. Du måste göra dig av med
föreställningen om att du inte är värd det liv du nu
har, de applåder du får, det beröm jag ger.

Jag tror han har rätt. Under större delen av mitt
liv har jag på olika sätt fått mitt icke-värde bekräftat,
och jag tror fortfarande att det är sant. Sanningen,
i mig, är fortfarande att jag inte är värd något.
Det är smärtsamt, och svårt att bryta tanaken.
Jag är så nära, och jag tror fortfarande inte att det är sant,
för i mitt bakhuvud ekar tusentals ord och de vibbrerar
av självförakr. Du Är Inte Värd Det. Du Klarar Ingenting.

Men jag hoppas att det ljusa i mig, min växande
tro på mig själv ska segra. Jag önskar det. och jag önskar
mig själv styrka nog att inte snubbla när jag nästan
är framme, utan att bevisa hur fel jag har.

Så. Egentligen handlar inte min stress om ett prov.
Porvet är bara symptomet. Sjukdomen är min
bristande tro på mig själv. Och det är det jag verkligen
testar när jag fortsätter att plugga målmedvetet.
Och jo, jag ska klara det! Jag ska visa mig själv.

.

Ännu en solig dag i Umeå, och varmt!
Så sjukt skönt. Det blir till att sola på rasterna
idag också. Det är lungt för mig i skolan just
nu. Jag har bara två uppgifter för tillfället.
Den ena betraktar jag inte ens som en uppgift
riktigt, det är för kul. Jag ska skriva om min
livsåskådning helt fritt!

Den andra är visserligen mindre kul, historiaprov
coming up. Första och andra världskriget. Mycket
att lära sig på bara en vecka, men eftersom det
är så lungt med allt annat så känns det okej.

Jag mår bara fint just nu.
kärlek.

Ickesömn

Kan inte somna. Vet inte om det kommer
om några timmar, men förvånandsvärt så
besvärar det mig inte så mycket. Menar, det
kommer en ny dag, och jag vet av erfarenhet
att det då går mycket bättre igen.

Istället för sömn så har jag städat ordentligt
i min lägenhet och pluggat lite mer inför morgondagens
redovisning. Det ska bli spännande att se hur
det går. Jag ska ju får prata om en hjärtefråga.

Nu är det bara nästa och nästnästa vecka och sedan
tar jag studenten. Nu börjar jag faktiskt känna att det
är verkligt, det händer faktiskt! Jag har faktiskt styrt
upp en framtid åt mig själv och jag känner mig
ordentligt skrytsam. Jag förtjärnar faktiskt den
känslan. Den har sällan varit närvarande i mitt liv.
Stoltheten.

I helgen ska jag ut med bästa Josefin igen.
Hon som dök upp i mitt liv och berikade det.
Hon som alltid har ett leende över och klokskaper
att dela med sig av. Och jag skrattar sällen så
gott som med henne. We were ment to be.

Nu ska jag återvända till mitt pluggande och
kanske se någon bra film.

Godnatt.

Oh lord.

Har fikat med J idag. Sjukt kul och givande.
Planerar musikkväll i framtiden.

I korthet kan man säga att min dag varit lugn
och bara allmänt positivt laddad. Jag har känt
mig glad. Inte maniskt over the top, men ja, glad.
Lycklig. Det är ett bra ord.

Imorgon ska jag dra med mig vänner till pedagogikgränd
och festa järnet, träffa nytt folk och vara social.
Jag planerar att träna lite innan dess och cyckla på
min nyinköpta cyckel. Om det blir fint väder så
tänker jag sola lite också.

Plugget kan vänta någon dag. Jag har allt under kontroll.'
Gillar känslan.

Later.

I want to live

Jag vill leva, jag vill uppleva.
Känner mig glad och säker.
Det har funnits så många dagar och nätter då jag
faktiskt inte vetat, men nu vet jag, sedan en god tid
tillbaka. Och jag blir bara säkrare hela tiden.
Det är soligt ute, och jag är snart klar med alla läxor
för veckan. Jag tänker på att jag kunde ha mist den
här dagen i all sin enkelhet och jag valt att försvinna
och ge upp. Nu gjorde jag inte det, och jag är så otroligt
glad för att jag är kvar. Jag hade aldrig lärt känna
Josefin eller Amanda, jag hade aldrig gått på folkhögskola.
Jag hade aldrig fått tillbringa sommaren med Marie
eller börja jobba. Jag hade aldrig fått flytta till Lund,

jag hade alrig fått börja umgås med pappa igen, jag hade
missat min lillebrors 19:e födelsedag. Jag hade aldrig kunna
se mamma och Stefans byggprojekt, eller känna havsvinden
smeka kinden när jag besöker Trysunda sommar efter sommar.

Tänk, vad mycket vackert jag hade missat.
Tänk, tänk om jag hade låtit det mörka förtära
mig helt och låtit det vinna.

Jag hade heller inte kunnat skapa min musik
som jag vet att andra människor finner glädje och
sorg i. Det finns så mycket jag skulle missat.
Men jag lever, och vill leva, länge till.

Och om jag har tur, så kanske jag till och med kan få
vara fysiskt frisk. Men man vet aldrig, så jag ska
njuta av varje sekund när jag orkar ta till mig dem.

Jag tackar mig själv för att jag gett mig den gåvan.
Jag tackar mina vänner som stod brevid, jag tackar
min familj och ja, jag lever.

Idag ska jag ta det lungt, men imorgon blir det
utgång och dans med Josefin, Amanda, Judith,
Sofie och hennes kille som kommer från
Stockholm och hälsar på.

Fred och kärlek.

Hipp Hipp Hurra!

21 år. Känns bara bra.
Åt middag med far igår och idag blir det
firande med vänner och familj. Imorgon väntar
arbetsintrejuv. Hoppas. Över till något
annat och mycket bättre:

Är besatt av den här låten just nu.
Tim Minchin - Not perfect
youtuba och lyssna!