Dagsljuset

Dålig popp poppas i högtalarna.
Det är molnigt, men hey.

Jag är fortfarande exalterad över vad som väntar.
Packningen har påbörjats. Nu hoppas vi bara på att
biljetterna från Arvika kommer snart,.
De måste komma imorgon,
annars är vi pretty much screwd.
Men, det är morgondagens problem.

Jag känner mig mer och mer fri. Jag har börjat förstå
betydelsen av ensamheten. Den är så otroligt viktig
och värdefull. Jag lär mig sakta att lite på mig själv,
att veta att jag klarar mig. Det är av stor betydelse.

Jag vill inte vara snärjd av rädsla till de jag älskar utan
våga älska dem i ljuset och i mörkret, alltid trygg i mig själv.
En enda vetskap : jag är aldrig ensam, jag har mig själv.

Fredrik far till övik idag, som ofta numera. Och från början
tycks jag mig minnas en orolig flicka med flackande blick
och panik i magen. Nu ser jag mig i omgärdad av ett lungt
sken och jag ger värde åt den här tiden. MIN tid.

Nu, just idag, väljer jag bort rädslan.
Just idag väljer jag att fara till bibblan och dricka te,
just idag väljer jag att inte oroa mig,
att bli lämnad, det händer, men, och detta men ger mig styrka,
det finns alltid något kvar.

En smygande självsäkerhet.
jo, jag kan faktiskt klara mig själv,

Men jag har turen och privilegiet
att få omges av så mycket vackert.
Och det uppskattar jag till fullo,
kanske mer dessutom när jag inte är rädd.

mhm

suck

Lost, lost together we´re found.

Hon har varit borta i 5 månader, 3 dagar och typ en timme. Då och då har hon hemsökt mig med ett kittlande skratt i sömnen och jag har vaknat fylld av en saknad så stark att den hotade spränga sönder mitt hjärta. Hon är magisk, underbar. Hon är utan blodsband min syster, den person som jag delar en slags undermedveten själsligt samförstånd med. Ingen kan ta hennes plats, för hon känner mig, djupare än de flesta. Hon har skrapat av lager efter lager och sett mitt allra innersta. Hon vet att jag älskar henne, och jag vet att hon älskar mig. Marie. Nu är hon äntligen hemma. Efter många långa dagar av inget mer än sms kontakt så kunde vi prata länge. Jag ville aldrig sluta. Underbara syster, vackraste syster. Hemma i Sverige igen. Vi ses inte förren i juli, men marie, du bor i varje andetag. bara så du vet, jag kommer aldrig lämna dig. Allt kan rasera, men inte vi.