Förtär allt det som är mitt kött.
Ät det som ger mig liv, det är redan dödfött.

Ännu en sömnlös natt. Helt sömnlös. Inte en sekund. Trots mängder av mediciner så vägrar de små nervsignalerna köra som vid rusningstrafik genom kroppen. Framkallar en ilande känsla och ett hjärta i ojämn rymt, lite för lugnt för tillståndet. Sömnlösheten gör mig sjuk, på mer än ett sätt. Jag känner feberrysningar längs med ryggraden och en hals som bränner. Det spelar ingen roll hur mycket vatten jag än dricker, det slutar inte att svida. Jag är sjuk. Min kropp självdör. Den vill.

Jag har mycket gott hopp ändå. Jag lämnade in mina önskningar om tapeter till hyresvärden tidigt idag, och han sa att han skulle posta det på en gång. Det innebär i praktiken att jag senast har nya tapeter på onsdag. Det känns skönt. Då kan den största delen av flytten börja. Monteringen av alla nyinköpta möbler, första rökelsepinnen och första försöket att hänga något vid fönstret för att få riktigt, riktigt mörkt. Sådär som jag vill ha det. Mitt palats, min egen groplats. Jag är inte så jagad, jag är lycklig över det som faktiskt fungerar.

Jag ska ge mig själv!