Igen.

Du flög ovan utan vingar
du försvann tidlöst i timmar
du skrek rakt ut
inför tidens slut
där fanns bara du
älskling
du är en ängel nu.

Vila förevigt i frid, och finn i döden det
du aldrig förmådde dig till i livet. Jag
önskar intesivt att det finns en värld,
för dig också.

Ärren

Det som vilar har vaknat
Jag har funnit något
jag saknat
i mig själv
Styrkan är större
men modet är störst
jag är bersusad
av livets törst
Bleknande bevis klär armvecken
från en tid då jag gömde mig
under tjocka täcken
Och jag vill aldrig mer
vara en del
av alla de som aldrig hittat hem
jag finner styrkan i en vän
Och i mig själv
för ikväll
Är ärren bara där
endast något jag bär
Jag känner mig inte lockad längre
jag vet inte riktigt vad som hänt
men jag är säker på
att vinden har vänt.

Sol.

Jobbar, som vanligt.
Jag längtar ut till skolskenspromenader.
Jag ska nog ta en så fort som jag har
slutat. Jag fortsätter att skriva mycket,
är inne på 60:e sidan i boken. Jag känner
mig väldigt inspirerad just nu, och
är spänd inför att ta reda på vad som kommer
att hända. För i stort har jag verkligen ingen
aning.

Jag längtar tokmycket efter lönen, så
jag kan börja köpa julklappar. Jag har
redan gjort små listor över vad jag ska
ge bort i jul, och jag tror det kommer uppskattas.

Jag längtar också till den 10:e december då
jag åter får känna Maries armar om mig
och vara en del av Uppsalas pulserande
studentliv.

Snart. Hold on. Och så vidare.

Längtan.

Du var ingen dans på rosor
du var fumliga fingrar
under boxertrosor
Du var en kokainstint tonårsrebell
som jag var ett med
varje kväll
Till trots till allt som var fel
och fast du spelade ett grymt spel
Så undrar jag, är det fel på mig
är det kärlek jag saknar
eller
saknar jag dig?

.

Jag har inte skrivit här på länge.
Jag skyller på min bok. All min skrivenergi går
för tillfället dit. Jag är besatt. Jag trodde aldrig
att jag skulle ha tålamod nog att skriva, men
det har jag, och en ny dröm börjar ta form.
Helt plötsligt ser jag möjligheter i skrivandet.
Med lite övning och vägledning kanske det
skulle kunna vara något att utveckla.

Ju mer jag skriver, desto mer har jag att säga.
Jag utforskar mina karaktärer och deras liv.
Det är en utomkroppslig känsla ibland,
att vara i en annan människas medvetande.
De känns nästan levande för mig.

Det är skönt att ha något att göra varje morgon
jag kliver upp, och varje kväll innan jag somnar.
Det är underbart att fylla livet med mening,
i väntan på studier.

Jag kommer jobba en hel del framöver, och
fortsätta träna. Men det finns ändå tid för
vänner, fester och fika. Jag är idag ganska
nöjd med mitt liv, även om jag befinner mig
i ett livets väntrum. Det är lite så jag ser det.
Som ett väntrum.

Jag fokuserar på skrivandet och att jag snart
befinner mig där jag hör hemma igen.