Den döende.

En gammal man var på väg att dö igår, men han envisades med att leva. Han kom tillbaka, för hur länge vet de inte, men det var praktiskt taget omöjligt. Men han kom tillbaka. Varför vet jag inte. Jag skulle nog ha gett upp när smärtan i en 93 årig kropp får honom att sluta äta och dricka,
ta sina mediciner, slutar kunna kommunicera, slutar att fungera. När vart och ett av organen i kroppen stänger av. Alla trodde han skulle dö med hösten igår, men det gjorde han inte. Idag syns spår av vinter överallt. Kylan är så påtaglig att regn skulle bli till snö om det inte var för den klarblåa himlen. Han kanske får se en säsong bli till en annan en gång till i alla fall.

Jag blev prisad till höjderna idag av mina behandlare, och de sa att de aldrig sett en sådan snabb utveckling och de lovade mig i princip att jag kommer bli helt frisk. Jag tror faktiskt det också. Jag ser mig själv lika liten och skör som jag är, men jag ser också hur jag växer och att jag faktiskt har , oavsett tillstånd eller omständigheter, tron på min egen friskhet. Jag tror alltid, någonstans längst inne att jag kan klara vad som helst nu, och att jag kommer att få ett jobb, leva ett liv i lugn och skaffa 6 råttor till. Jag vill bygga ett kollektiv av varelser och blomkrukor och sådana där hängväxter. Jag vill att hela min tillvaro ska symbolisera växt. Det som växer fram
när jag växer ifrån det som varit. Och snart, snart är jag där. Jag är tålmodig, och beslutsam.
Jag ska!

Jag har min röda bok med blanka blad. Den jag alltid skriver i, och målar i. Men jag har upptäckt ett mönster i mina böcker jag inte sett tidigare. Jag skriver bara om de dåliga dagarna. En bra dag blir till blanka blad. Det är tråkigt, med tanke på allt det fina jag har i mitt liv. Jag vill kunna se tillbaka på de här avgörande åren av mitt liv och se glädjen också. Jag kanske borde kopiera allt det som blivit skrivet idag och klistra in det.

Igår satt jag och Fredrik och såg på film hela kvällen med våra fina råttor springandes ut och in och över och under oss. De är vackra. Nu är namnen helt bestämda i vart fall. Noctum och Diem. Bilder går att återfinna i bilddagboken inom kort.

Nu ska jag städa och se på The Hours.