.

Nej. Nej. Nej. Nej.
Det går inte. Tyvärr Malin. Det är bara att inse.
Det går inte. Idag fick jag dystra besked från
min mattelärare. Han gav mig den
"allvarligt-beskymrade-minen", och sa att
han inte trodde att jag skulle klara av kursen.
Och jag sjönk, djupt, för jag vet att han har rätt.

Jag har intalat mig själv att det bara är en
fråga om inställning, men jag har någonstans
vetat att det inte är sant. Jag har inte redskapen
för att klara Matte B, hur mycket jag än försöker.
Och det tar hårt, för alla utbildningar jag vill
gå på universitetet har matte b som krav.

Men nu undersöker jag mina andra möjligheter,
som yrkesutbildningar på folkhögskola. Där
kan jag få samma kompetens till de yrken jag
vill ha som på universitet. Så det kanske blir så
istället, och det kanske blir bra det med, men
osäkerheten inför framtiden gör mig trött.
Hemskt trött. Men jag kan inget mer göra
utom att ta några djupa andetag och försöka igen,
och igen, och igen tills jag lyckas.

Och jag lovar er och mig själv att jag ska lyckas.
En dag ska jag lyckas.

Bullshit.

Jag har verkligen ansträngt mig nu när jag sökt
jobb. Jag har lämnat in ansökan personligen,
visat lagom mycket tänder och nickat inställsamt.
Så jäkla less! Jag känner mig billig. Lite som ett
reabalsam, för att bli vald måste jag sänka mitt pris.
Billig.Billigare.Billigast.

Jag önskar att jag kunde få ett jobb, vilket som helst.
Bara någonting som skulle kunna göra mig något
mer ekonomiskt säker. Under allt för många månader
har jag levt på ingenting.

Jag hörde en låt idag på radio. Sångerskan sjöng om
det något utnötta konceptet att pengar inte kan
köpa oss lycka. Och jag skrattade ihåligt. Jag har
nämligen inte råd med sådan filosofi. Återkommer
när jag har en tillräkligt trygg ekonomi för att
undersöka saken. Lycka bygger på trygghet.
Och trygg är jag inte i det givna samhället utan
det lilla gröna.

Bullshit.

Hurra!

Vilken superhelg jag har haft!
Konsterterna på verket var kul, festerna har varit
grymma, och jag har träffat några riktigt bra
människor, och även umgåtts med gamla vänner.
Jag har permanentat mitt hår hos bästa Josefin,
och som vanligt så har vi delat skrattet och allvaret,
och på köpet blev jag stilig under tiden!

Men det bästa med helgen har ändå varit Pia.
I princip hela lördagen var hennes, och först
lät jag timmarna passera i hennes mysiga lägenhet,
och på kvällen följde hon med på fester och verket.
Livet är bra märkligt. Att vi kunde hitta en gemensam
väg igen är otroligt, och jag är så glad, samtidigt som
jag inte kan låta bli att vara en aning sorgsen över
allt som vi missat. Men glädjande är ju att vi nu
får en chans att ta igen det.

Jag känner mig bara starkare för varje dag som
går, och just nu älskar jag mitt liv och dem i det.

.

Idag känns det både bra och en aning trögt.
Som vanligt är jag orolig över matteproblemet,
och min ekonomi, men på något vis så känner jag
mig inte besegrad. Jag känner att det finns många
vägar att vandra, och även om en del av dem
är snåriga och längre så innebär det inte nödvändigtvis
att slutet på resan inte är detsamma.

Jag har varit absurt duktig idag. Städat hela
lägenheten, och LORD det var nödvändigt.
Nödvändigt är kanske till och med en underdrift.
Det riktigt luktade illa. Men inte längre.
Och nu ska jag njuta av att få bara vara, se på
någon film och läsa vidare i "bitterfittan".

Laddar inför imorgon då det blir konster med
Evelina och Lisa, och även fika hos Pia. På söndag
ska jag hem till underbaraste pappa och äta
middag. Det ser ut som att det blir en bra helg.

Kärlek.

.

When the demon told me what to do
I found heaven in you,
I will be the first to fight for you
I will be the first to die for you
I will be the first to laugh with you
I do love you.

Till min älskade Marie, som nu också har
en egen låt.

Skolan är pain, men samtidigt så mycket bättre
än att ingenting göra. Nu rör jag mig åtminstone
framåt. Ska söka jobb. Helst butik. Skulle vara
skönt att inte vrida och vända på var eviga krona.
Men jag tänkte faktiskt avstå från allt beklagande
i det här inlägget och skriva om några saker som
gett min dag liv.

Marie, såklart, alltid. Ett långt samtal och en
längtan efter henne. Bara några veckor återstår
innan jag är hemma igen.

Biblioteket, som jag numera så gott som bosatt mig
i. Jag lånar så mycket böcker och film att jag inte
hinner med dem, men det gör ingenting. Jag
tycker om känslan av oändliga möjligheter som
biblioteket medför. Det finns mycket att upptäcka,
och just nu gläjds jag över"Cry Baby" och "Bitterfittan".

Doften av vanilj i min lägenhet då jag till min stora
lycka återfann en flaska med vaniljdoftolja häromdagen.

Boken, som går bra och som jag börjar känna en
viss stolthet över.

Och slutligen veckan som helhet, som faktiskt varit
anmärkningsvärt bra. Att träffa Pia var helt klart
höjdpunkten, tätt följt av föreläsningen Lars Ohly gav.
Och helgen ser ljus ut. Jag ska hela Natalie,
se melodifestivalen med vänner, och träffa far.

Solen.