Renoldlad glädjedans

"Take me in your arms, take me in your arms and love me."

Oh my. Den här dagen har lämnat varma spår över hela kroppen. Jag har känt mig kompetent och full av energi. När jag vaknade efter en natt med närmare 11 timmars sömn som dessutom var utan pillertrillande, valde jag att gå ut på en promenad till stan i det vackra vädret. Mp3n lät jag ligga kvar hemma och lyssnade istället på fågelsången. Den var rik i harmonin.

När jag väl kommit ned på stan gick jag till älskade bibloteket och betalde av min skuld så jag kunde låna böcker igen. Sedan tänkte jag egentligen ta en buss tillbaka hem, men det gjorde jag inte. Jag tog promenaden hem också och kände en berusande stolthet. Jag tycker om när jag gör något för min självkänsla. Den växer med de små prestationerna.

När jag kom hem så var min lägenhet städad sedan igår, så jag bara njöt av att få bo i min egen ordning som numera dessutom är hälsosam. Jag unnade mig själv att baka bullar i rökelsedimma och efterår satt jag bara och degade i soffan med bullar och mjölk. Det kanske inte var så speciellt, men det kändes, bara att det kändes, då måste det betyda något. Något som är stort. Det betyder att jag är kapabel att älska mig själv och marken jag står på.

Nu är jag hemma hos min älskade och jag vill inget mer än att bara få somna i den tryggaste famnen jag vet.

"and yet, you can take me in your arms, and love me"
- Morrisey

.

Morrissey - One day goodbye will be farewell

Det finns inget annat älskling.
Bara vår kärlek. Din sammetslena
smeksamma röst som elektrisk puls
mot min hud.

" one day, when I die, I want to go to hell"

I hear you babe.

oseendet

Alla dagar flyter ihop till ett töcken, varje tanke följer tristessens invanda banor och min kropp gör det den måste göra på ren mekaniknivå. Laga mat, ät mat, diska tallrik. Sätt på kläderna, cykla till iksu, torka bort att snö från byxorna, träna, ät en banan, cyckla hem, läsa, sova. Samma sak varje dag. Jag har äntligen fått lite rutin i mitt liv och ändå är jag missnöjd. det känns så ospännande.

igår fick jag krydda. Ibland bryts livets mönster av ett abstrakt inslag, som en extra bra dag med npgon man älskar. Jag fick min dos av fredrik. Inatt lyssnade jag på varje andetag till mina blev tunga och jag somnade, brevid den personen jag älskar mest i världen. Det slår mig då och då att jag kan vara lycklig för det, att jag har turen att få uppleva så mycket kärlek. Men jag behöver så mycket mer. Jag väntar på att världen ska erbujda mig en kvällunderhållningspass på någon sunkig bar på irland där jag ska spela the pouges. Jag väntar på att vinna 10.000 kr och fara till gambia. Jag väntar på att få börja plugga igen. Kanske musikalubidlingen på strömbecks. Så mycket drömmar. Var och en av dem har jag för avsikt att uppleva. Men allting är satt på hold.

Hold the line.
håll ut.
det kommer.