Update

Okej.
Såhär: Jag står fortfarande helt utan pengar,
och det börjar bli helt ohållbart. Det finns i
pincip inget jag kan göra. Jag ser på när andra
fikar, jag går på fester och ser på hur andra
dricker vin, jag tackar nej till utgång... Jag är
så fruktansvärt less på det här!

Och sedan är det ju plugget.
Allt går väldigt bra, utom det som är vesäntligt
för min framtid! Matte B. Jag kämpar som en
dåre, jag gör verkligen det. Men det är svårt.
Jag är helt ovan att ha så fruktansvärt kämpigt
med något. Jag är vanligtvis lättlärd.
Situationen blir inte ett dugg bättre då jag möts
av attityden att jag just är dålig på matte.
Självkänslan blir knappast större, och paniken
och ångesten blir inte mindre. Jag VET att
det är svårt för mig, men det bli ännu svårare
när jag ständigt får höra dett det kommer bli
en svår kamp för mig.

Men då finns guldkorn. Igår tappade jag andan
när jag satt och räknade, och uppgivenheten var
övermäktig. Och då ringer Natalie. Och hon
hör att jag är i upplösningstillstånd. Så hon
hämtar mig, lyssnar på när jag spyr galla, och
yttrar uppmuntrande ord när jag tillåter.
Hon gör iordning varm choklad med marshmellows,
och föreslår att vi ser på en bra film.
Så.Himla.Guld.

Och i helgen ska jag gå på fest, och på bio,
samt träffa en vän för första gången på
många månader. Så helt mörkt är det inte,
det handlar inte så mycket om omständigheterna.
Det handlar mer om vad man väljer att
sätta fokus på. Det är trots allt all makt som jag
har över mitt eget liv.