Jag skriker i en evighet
och ber om lite medmänsklighet
så naivt att tro att en myndighet
vet
hur det känns
Jag finns bara i pappersformat
tack vare någon girig moderat
står jag utan mat
Men jag är ändå mätt
av varje blankett
de kör ned i min hals
och de bryr sig inte alls
Om jag spyr och skakar
men jag hoppas att de en gång vaknar
fattiga och i behov
av den välfärd som dog
under deras befäl
Jag hoppas att de en dag blir sjuka
så jag får samma makt att förudmjuka
och tvinga dem att leta
bland skitjobb och börja arbeta
När jorden ger upp
och varje soldat i varenda trupp
är död
och hela världen är i nöd
Då revolten är nära
och folket kommer kräva
en lösning
Till trots vad de tror att de kan
ska jag hånle och säga att ingen vann
på deras skitpoltik
fattig som rik
Om inget ändras kommer vi möta samma slut
det finns bara en väg ut
och det är att fatta gemensamma beslut
Som gynnar både staten och individen
som är hållbara för framtiden
det finns ingen väg som leder rätt
om vi gör det på deras sätt
Nu får det vara nog
för jag orkar inte mer
arbetare i alla länder,
förena er!
torsdag 13 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar