Host.

Mitt bröst bränner. Hostan är så intensiv att
det känns lite som att spy upp luft. Men jag
har åtminstone inte feber längre, så det borde vara
på bättringsvägen i alla fall.
Jag fyller dagarna med oändligt många mattetal,
och skrivna ord. Jag är ännu inte totalt uttråkad
i min ensamhet. Jag tror det beror på vetskapen
att jag i och med min isolering snabbare kan
komma tillbaka till skolan. Längtar.

Det finns mycket som känns bra just nu.
Både nya och gamla bekantskaper som
är fått liv, och det känns som om jag
konstant har något att göra, någon att
träffa. Och det gör mig glad.

Mitt liv är inte längre i pausläge.