Nattlig insikt.

Inatt fann jag mig själv åter vaken,
och vakande. Jag kände mig trött, på
tröttheten, på väntan, på allt. Men jag
bestämde mig för att sortera in alla
mina bilder i mitt fotoalbum, och allt
eftersom förbättrades mitt humör. Ibland
kan jag få för mig att jag knappt har levt, att
jag mest suttit gömd i någon avlägsen grotta.
Men när jag gick igenom det lilla av mitt
liv som faktiskt finns som fysiska bevis
så måste jag konstatera att jag faktiskt
hunnit med mycket.

Jag har älskat, festat, pluggat, rest,
skrivit, komponerat, turnerat.
Ja, jag har faktiskt levt ganska hyggligt.

Det kändes skönt. Skönt att komma ihåg.