Så jävla fucked!

Okej. Thats it! Nu säger jag det en gång för alla: JAG VILL INTE HA EN VADDERAD JÄVAL BH! Jag vill inte skapa illsionen av gigantisk byst som mirakulöst har hamnat strax under nyckelbenet. Under hela min tonårstid och större delen av mitt vuxna liv har jag våndats och skämts över min älskade byst. Dess form, dess placering, dess storlek. Nu är det över. Jag har fått nog. Jag sänder en uppmaning till alla ni underbara kvinnor som läser: Små som storbystade, hängiga eller fasta, stora eller små bröstvårtor, samma eller olika stora, oavsett färg, dina bröst är unika! Älska dem, för om de kunde tala skulle de tala om hur desperat de vill bli älskade och även hur mycket de älskar dig. De är en del av dig. Och varje centimeter är värd att prisas till skyarna! Modeskapare är befängda mina bröst får gärna hänga och varför är en bristning en brist? Är det inte egentligen ganska friskt, att du en gång också var i puberteten, hur kan du inte vara medveten, om hur vacker du är? För perfektioner är till för idioter.