.

Idag kommer alla skriva om att det regnar,
och om hur melankoliskt det känns, för det
är ju höst nu. Och man dras ned i alla brungröna
lövströmmingar på marken, och cement i hjärtat.

Så känner jag också idag.

Jag vet inte, kanske är det för att det i största
allmänhet inte går som jag planerat. Som jag vill.
Jag vill att vi två ska dansa höstdans och stanna
så, händerna i varndras. Men musiken tystnade,
och natten svalde mig hel. Igen. Och jag längtar,
så förbannat mycket! Inga tankar är hela,
allt är som splitter för vinden.

Ikväll så kommer jag befinna mig i min lägenhet,
och där kommer jag förmodligen drabbas av den
stora ledan. Jag har blivit van att göra något
varje dag, så nu, när ingen har tid och inget händer,
ja, då blir jag rastlös, irriterad och orolig.

Det kanske är bra, fast det inte känns så. Få lite tid
att ta igen plugget som jag missat. Kanske träna lite,
slita ut kroppen ordnetligt.

vi får se.