.

Well, jag är nog lite smygmunter.

Jag har varit duktig idag. Trots att jag varit sömnlös i
två nätter så tog jag mig upp och for och tränade. Även
fast jag finner det något obehagligt just nu. Därför känns
det skönt att fara på morgonen, då det är rätt folktomt.
Jag fortsätter med min hälsosamma livsstil, trots att
det är svårt. Det är mönster som behöver brytas som
sitter i benmärgen. Djupt, rotat. Men idag känns det
som om jag kan klara av det, kampen mot vikten.
Jag har övervunnit så mycket, så varför skulle det här
vara omöjligt? Det är tanken på omöjligheten som
förstör möjligheten.

Senare träffade jag min fina mor och käkade lunch,
varpå vi tittade lite på second handkläder och jag
följde henne till tåget. Jag har fina föräldrar.

Dock något besviken, min Bonesbox har inte kommit
som lovat, så inget maraton i helgen.

Jaja. Jag överlever nog.