oseendet

Alla dagar flyter ihop till ett töcken, varje tanke följer tristessens invanda banor och min kropp gör det den måste göra på ren mekaniknivå. Laga mat, ät mat, diska tallrik. Sätt på kläderna, cykla till iksu, torka bort att snö från byxorna, träna, ät en banan, cyckla hem, läsa, sova. Samma sak varje dag. Jag har äntligen fått lite rutin i mitt liv och ändå är jag missnöjd. det känns så ospännande.

igår fick jag krydda. Ibland bryts livets mönster av ett abstrakt inslag, som en extra bra dag med npgon man älskar. Jag fick min dos av fredrik. Inatt lyssnade jag på varje andetag till mina blev tunga och jag somnade, brevid den personen jag älskar mest i världen. Det slår mig då och då att jag kan vara lycklig för det, att jag har turen att få uppleva så mycket kärlek. Men jag behöver så mycket mer. Jag väntar på att världen ska erbujda mig en kvällunderhållningspass på någon sunkig bar på irland där jag ska spela the pouges. Jag väntar på att vinna 10.000 kr och fara till gambia. Jag väntar på att få börja plugga igen. Kanske musikalubidlingen på strömbecks. Så mycket drömmar. Var och en av dem har jag för avsikt att uppleva. Men allting är satt på hold.

Hold the line.
håll ut.
det kommer.