Renoldlad glädjedans

"Take me in your arms, take me in your arms and love me."

Oh my. Den här dagen har lämnat varma spår över hela kroppen. Jag har känt mig kompetent och full av energi. När jag vaknade efter en natt med närmare 11 timmars sömn som dessutom var utan pillertrillande, valde jag att gå ut på en promenad till stan i det vackra vädret. Mp3n lät jag ligga kvar hemma och lyssnade istället på fågelsången. Den var rik i harmonin.

När jag väl kommit ned på stan gick jag till älskade bibloteket och betalde av min skuld så jag kunde låna böcker igen. Sedan tänkte jag egentligen ta en buss tillbaka hem, men det gjorde jag inte. Jag tog promenaden hem också och kände en berusande stolthet. Jag tycker om när jag gör något för min självkänsla. Den växer med de små prestationerna.

När jag kom hem så var min lägenhet städad sedan igår, så jag bara njöt av att få bo i min egen ordning som numera dessutom är hälsosam. Jag unnade mig själv att baka bullar i rökelsedimma och efterår satt jag bara och degade i soffan med bullar och mjölk. Det kanske inte var så speciellt, men det kändes, bara att det kändes, då måste det betyda något. Något som är stort. Det betyder att jag är kapabel att älska mig själv och marken jag står på.

Nu är jag hemma hos min älskade och jag vill inget mer än att bara få somna i den tryggaste famnen jag vet.

"and yet, you can take me in your arms, and love me"
- Morrisey