Gåvan

"du vet att verkligheten är inte alltid så verklig."

Älskade fina vackra. Du är din egen räddning.
Ingen himmel över dig och ingen stelfrusen mark
under dig kan bära dig till högre höjder.
Men jag vill inte se dig halka med blicken uppåt
och fötterna på jorden. Jag vet att du är dragen till de båda.
Med gåvan blickar du upp mot himmelen och ser
frälsning, och du är neddragen av tyngdkraftens orubblighet.
Du är, du är något helt annat.
Du är gjord av ren sanning,
du andas verkligheten
den är inte så
verklig.

Snälla, välj att gå de tunga stegen framåt
istället för att flyga. Snälla, en sekund till?
Ge mig varje tung tår så ska jag slicka dig ren
från sorg.

Snälla, välj livet.
Det är ingen gåva, det är starka klara sanningar
som blir till rakbladsvassa skrik. Du är inte, inte
frälst, du är förlorad. I mina svagaste stunder
vågar inte ens jag tro. Jag har tappat min tro till vargarna.

Men jag älskar dig.
Och det ska jag göra alltid vännen, alltid.