chockladgegga

Mitt liv må vara en karusell fylld av inte riktigt färdiga tankar, mitt liv må vara seghetsklibb på alla fronter, men det smakar sött i munnen. Mitt seghetsklibb har blivit chocklad.

Just nu kunde jag faktiskt inte önska mer av min tillvaro, utom möjligen energi nog att tillbringa mer tid med de jag tycker om. I övrigt så känns julen i tristessen och rastslöheten mindre då den sticker hål på bubblan. Jag känner mig inte isolerad just nu, jag känner mig försiktigt imponerad av det mesta jag ser. Var snön alltid såhär vit och magisk i solen? Var julen inte längre bort med barndomsskratt i säcken? Var kyssarna såhär välsmakande i en vinterstorm när den drar över mig och skrämmer mig till lydnad? Jag är trollbunden av livet.

Idag har jag packat mina tillhörigheter och snart beger det sig hem till min trygghetsfront och kramar av mamma. På juldagen ska jag hem till Fredrik och hans familj i Övik fram tills på söndag och på lördag har jag spelning på sliperiet. Min första riktigtiga spelning! Jag håller på att gå upp i atomer redan av nervositet och förväntan.
Nojig är jag också. Jag vill inte bli sjuk.
Men ja, hursomhelst så är jag glad.
Just idag, just den här dagen väljer jag
att smaka på livets sötma.