Vad skulle jag göra utan Twiglight?

Just nu är böckerna min ultimata flykt.
Och det som gäller är såklart twiglightserien.
Jag svor att jag inte skulle bli ännu en i raden av
galna Edwarsfans, men såklart så blev jag det.

De första två böckerna är dock ganska mediokra
om man jämnför med tredje och framförallt
fjärden boken, som är PERFEKTION!
Oväntad, spännande.

Jobbar i skrivande stund natt och ser fram emot
min första lediga dag typ idag på många, många
dagar. Vad jag ska göra vet jag inte riktigt, men
jag tror att det blir lite ärenden på stan faktiskt.
Och så borde jag städa lite hemma. Det ser faktiskt
helt sjukt ut just nu. Men jag har helt enkelt inte
orkat med städning.

Men jag njuter i vart fall att det äntligen är höst.
Början på hösten är min bästa årstid. Kylan,
vantar och en stickad mössa. Mörker, och som
kontrast, tända ljus i ljuslyktor.
Jag ser dock inte fram emot vare sig senhösten
eller vintern. Jag trodde inte jag skulle spendera
ännu en vinter i Umeå, men nu blev det så i alla fall.

Inte för att jag är missnöjd med mitt beslut, det känns
rätt, men jag ser ändå inte fram emot det.

Jag känner mig rastlös igen. Det kryper under huden.
AH! Galet irriterande. Det känns som om det kliar
under huden. Som små insektsbett eller något.
Jag ser fram emot att komma hem om några timmar
och sova av mig det värsta. Jag tror jag är rastlös för att
jag inte sover.

Jag skulle vilja avsluta inlägget som är ganska intetsägande
men något positivt. Jag känner mig bättre till mods idag,
och jag är glad över att jag har bägge mina föräldrar som
alltid finns där och stöttar mig, samt att jag faktiskt har
vänner som lyser upp min tillvaro bara genom att
existera och står ut med mig och mina nevroser.

Tack till er och till Edward, för att ni ger mig
något som skulle kunna liknas vid hopp.