I want to live

Jag vill leva, jag vill uppleva.
Känner mig glad och säker.
Det har funnits så många dagar och nätter då jag
faktiskt inte vetat, men nu vet jag, sedan en god tid
tillbaka. Och jag blir bara säkrare hela tiden.
Det är soligt ute, och jag är snart klar med alla läxor
för veckan. Jag tänker på att jag kunde ha mist den
här dagen i all sin enkelhet och jag valt att försvinna
och ge upp. Nu gjorde jag inte det, och jag är så otroligt
glad för att jag är kvar. Jag hade aldrig lärt känna
Josefin eller Amanda, jag hade aldrig gått på folkhögskola.
Jag hade aldrig fått tillbringa sommaren med Marie
eller börja jobba. Jag hade aldrig fått flytta till Lund,

jag hade alrig fått börja umgås med pappa igen, jag hade
missat min lillebrors 19:e födelsedag. Jag hade aldrig kunna
se mamma och Stefans byggprojekt, eller känna havsvinden
smeka kinden när jag besöker Trysunda sommar efter sommar.

Tänk, vad mycket vackert jag hade missat.
Tänk, tänk om jag hade låtit det mörka förtära
mig helt och låtit det vinna.

Jag hade heller inte kunnat skapa min musik
som jag vet att andra människor finner glädje och
sorg i. Det finns så mycket jag skulle missat.
Men jag lever, och vill leva, länge till.

Och om jag har tur, så kanske jag till och med kan få
vara fysiskt frisk. Men man vet aldrig, så jag ska
njuta av varje sekund när jag orkar ta till mig dem.

Jag tackar mig själv för att jag gett mig den gåvan.
Jag tackar mina vänner som stod brevid, jag tackar
min familj och ja, jag lever.

Idag ska jag ta det lungt, men imorgon blir det
utgång och dans med Josefin, Amanda, Judith,
Sofie och hennes kille som kommer från
Stockholm och hälsar på.

Fred och kärlek.