tisdag 2 februari 2010

Nu är det bara att andas.

Jag kan såklart inte veta hur du tänkte, eller kännde,
men

Jag tror du fann tröst
i änglarnas röst
i att döden var
alla frågors svar
och det absoluta
slutet på framtiden
och det förflutna

men jag önskar att du och jag
kunnat möta en ny dag
tillsammans

Jag önskar att du insett i tid
att efter mörkret tar ljuset vid
och jag
ska göra allt för att inte glömma, gömma
undan dig

Jag ska sörja och sakna
men en dag ska jag vakna
minnas dig
och le.

Inga kommentarer: