Alla svärord jag kan

JAG ÄR SÅ LESS!

Jag är hemkommen från underbara Uppsala,
och min vandrande, levande själsfrände.
Det känns bara så otroligt tomt. Jag har fina
saker att fästa blicken vid i Umeå också,
visst, men det är som små avlägsna stjärnor
i en jävligt tom rymd.

Exakt så känns det. Mitt liv är på paus, och
de stunderna jag lever är när jag får bo hos
Marie, eller prata med henne. Det känns tungt
att ha personen som står en allra närmast så
långt bort. Jag vet att det bara är fram till
hösten, och sedan lever vi i samma stad igen.
Men jag längtar också efter allt det jag ser
av studentlivet.

Nu blir det någon mellanmjölksversion på
komvux, och det blir bättre än inget antar jag.
Men fuck, jag är less!