Lost, lost together we´re found.

Hon har varit borta i 5 månader, 3 dagar och typ en timme. Då och då har hon hemsökt mig med ett kittlande skratt i sömnen och jag har vaknat fylld av en saknad så stark att den hotade spränga sönder mitt hjärta. Hon är magisk, underbar. Hon är utan blodsband min syster, den person som jag delar en slags undermedveten själsligt samförstånd med. Ingen kan ta hennes plats, för hon känner mig, djupare än de flesta. Hon har skrapat av lager efter lager och sett mitt allra innersta. Hon vet att jag älskar henne, och jag vet att hon älskar mig. Marie. Nu är hon äntligen hemma. Efter många långa dagar av inget mer än sms kontakt så kunde vi prata länge. Jag ville aldrig sluta. Underbara syster, vackraste syster. Hemma i Sverige igen. Vi ses inte förren i juli, men marie, du bor i varje andetag. bara så du vet, jag kommer aldrig lämna dig. Allt kan rasera, men inte vi.